Löwchens historia och egenskaper
Löwchen (litet lejon) är en sällskaps hund som fått sitt namn efter klippningen som också är rasens signum. Rasen har troligen uppstått någon gång under tidigt medeltid från de hundar som då fanns runt medelhavet. Det finns små lejonklippta hundar avbildade på kopparstick från 1300-talet. Vi vet att små och lejonklippta hundar var mycket populära vid franska hovet under 1600- och 17700-talet.
Hovdamer bara gärna omkring dem och använde dem värmekällor istället för värmeflaskor. De fyllde även en annan funktion, pälsarna lockade till sig loppor och löss som det fanns gott om vid den tiden. På morgonen var det bara att kamma ut dem från pälsen. Tack vare det förskonades hovdamerna från att bli utsatta för dessa småkryp. Än idag gillar löwchen att ligga i sängen, men utan att fungera som lopp och lössuppsamlare.
I Sverige fanns det minst en Löwchen redan på 1600-talet. Hendrich Munnichiven målade 1653 en perfekt klippt och kammad Löwchen på bröllopsmålningen av greve Magnus Gabriel de la Gardie med fru. Kanske hade greveparet fått den lilla Löwchen i gåva från vänner i Frankrike. En sådan gåva ansågs mycket förnämlig eftersom det nästan enbart var aristokratin som hade råd att hålla sig med hundar. Målningen finns tidvis på Läckö slott utanför Lidköping, annars i Stockolm. Löwchen återfinns ofta på målningar från denna tid. Hunden symboliserade trohet och sägen säger även att då en riddare dog hemma målades en Löwchen (=det lilla lejonet) men, dog han i strid fanns ett lejon på bilden istället.
Med tanke på lejonklippningen spekuleras det även om att Löwchen skulle ha använts som vattenapportör. Att fiskare skulle ha använt Löwchen precis som pudel och portugisisk vattenhund för att hämta upp nät. Det kanske inte är en helt felaktig spekulation. Löwchen sägs härstamma från barbeten, en medelhavsras och vattenapportör med mycket gamla anor. Dessutom gillar väldigt många Löwchen att simma. De är duktiga på att dyka och att simma under vattnet och de aktar sig för strömt vatten. Så visst stämmer det att en Löwchen är en kompis i både vått och torrt!
Löwschen är en renodlad sällskapshud som passar lika bra i en barnfamilj som en aktiv pensionär. Den är snabbt med på noterna om matte/husse vill göra något. Den hänger med på allt från en skogspromenad till lydnadsbanan. Men kan lika fort slappna av igen och drapera sig gärna i bästa fotöljen. Det bästa en löwchen vet är att vara med. Att vara i ett annat rum än där familjen är,har den svårt att förstå. Den är mycket präglad på människor och passar inte som "hundgårdshund". Får den välja mellan hundflock och människoflock blir det människorna. En löwchen älskar allt och alla, men väljer gärna en favorit bland familjemedlemmarna.
När man skaffar sig en Löwchen bör man komma ihåg att uppfostra den med fast (observera att detta inte betyder hård!) hand och att den kräver en del pälsvård. Den har behov av att få röra på sig varje dag men man får vara medveten om att vid en skogspromenad så kan en utredning av pälsen behövas efteråt. En Löwchen är inte skällig, men de vaktar och talar med skall om när det kommer någon eller när de hör ljud de inte känner igen. De slutar att skälla vid tillsägelse eller när de har fått hälsa på besökaren. I Löwchen har man en robust och glad kompis som ofta roar sin omgivning med sina påhitt.
Ett litet lejon tycker som sagt att det mesta i livet är roligt och intressant. Många av dem är otroligt observanta och ser minsta förändring, till exempel om det har kommit upp en ny tavla på väggen. Den blir noggrant granskad en stund. Att de tittar på teve är inte heller ovanligt även om inte alla program intresserar dem!
Det är inga problem att ha en Löwchen i huset. Men man måste vara medveten om att den vill vara med hela tiden. Trots detta behov av närhet går det alldeles utmärkt att lämna den ensam några timmar åt gången. Den kräver inte särskilt mycket motion. För de flesta räcker en timmas daglig promenad, där den gärna har möjlighet att springa lös en stund. Den motionerar sig lika gärna tillsammans med hundkompisar på tomten. En Löwchen älskar att leka ”ta mig om du kan” med andra hundar. Då går det undan antingen det är i skogen, parken eller hemma på tomten. Med tanke på att den är ganska liten och lätt, pigg, stresstålig och glad passar den bra för agility. Löwchen gillar över huvud taget aktiviteter även om de inte kräver det. De kan mycket väl fungera som räddningshundar och i lydnadsringen kan de göra bra ifrån sig. Hittills kan rasen dock endast stoltsera med en lydnadschampion. Spår är en annan bruksgren som passar många av dem.
Löwchen klipps enligt den traditionella lejonklippningen. En enkel klippning som är lätt att lära sig. En hund som inte ställs ut klipps 4-6 gånger per år. Kostnaden för en klippapparat, 800-2000 kronor, tjänar man snabbt in om man klipper själv.En vuxen löwchen har en mycket lättskött päls. Det räcker i regel att kamma igenom den ordentligt en – två gånger i veckan. Det tar då kanske 20-40 minuter. Betydligt mer pälsvård krävs under den period då valpullen släpper. Det gör den när hunden är mellan ett och två år gammal. Då krävs ibland daglig kamning på 10-20 minuter.Tack vare klippningen slipper man mycket besvär jämfört med andra pälsraser. Pälsen klipps ju bort på den ställen där smuts lätt fastnar. Men det är inte bara pälsen som måste hållas efter utan även, klor, tänder och öron.
